Plötsligt sitter jag framför min dator igen. Så plötsligt har jag försvunnit från jordens yta. Från värmen hos någon annan, från lugnet i en annans famn.
Sitter. Ids inte ens se på skärmen, stirrar bredvid. Noterar en repa på bordet och ytterligare en tår faller ynkligt. Jag blir förbannad inuti, men rör inte en min.
Kommer inte komma hit, kommer inte ringa mig, kommer inte säga något, kommer inte OCH JAG KOMMER ALDRIG MER TA ITU MED DET HÄR. JAG VÄGRAR ATT EN ENDA GÅNG TILL STÄLLA MIG UPP, SAMLA MIG OCH SÄGA RÄTT SAKER, REDA UT RÄTT KNUTAR, FÖRSÖKA FÖRSTÅ, FÖRSÖKA LÄKA.
du får be om ursäkt imorgon
Säger du och vänder blicken bort från mig. Du pryglar mig ner och förbi det iskalla golvet. Ut i minusgraderna och de aldrig så söta snöflingorna. Utan ett ord. Utan en blick. Utan ens en gest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar