Nya tider

Nu sitter du på andra sidan av min skärm, men du vet ingenting ännu. Vi sitter båda två på andra sidan av mina tårar. Nedräkningen har stannat på 280 000-någonting, jag ber dig om hjälp.

Det är ett steg mot nya tider. Att inte låta katastrofen från förut mörka mina chanser just nu. I klarspråk: jag behöver inte vara rädd för dig.

Det har gått några dagar. Jul. Så påhittat, egentligen. Så storvulet och kletigt. Helst skall all kärlek och omsorg komma på en och samma gång, inom loppet av de 24 timmarna man har på sig, den 24:e december. Helst inslaget i riktigt exklusivt papper och äkta sidenband runt om. Nästintill perverst. Och helst ska de man trodde man slutat älska, droppa någon slags bomb ett par dagar innan, så att hela ens flitigt uppallade värld fullkomligt rasar igen och man inser att man inte alls slutat älska. Så att man har något att pilla med under helgdagarna. Så att man slipper sömn. Så att man dräneras.

Jag. Jag, jag, jag.
Nu: spotify till min nya dator.