Klockan 07.30. Det känns - inget alls. Jag väntar, vrider mig ett varv, söker känslan. Ingenting. Stiger upp, sorterar tvätten, kör igång första maskinen. Återvänder till sängens värme, som dunstat och lämnat två täcken uppuffade med iskall luft. Tar med mig gårdagens tidning och söker känslan igen, innan jag slår upp första sidan. Fortfarande ingenting.
Klockan 08.50. Tömmer första maskinen, hänger upp, återvänder till den nyss så varma sängen som återigen blivit iskall. Söker - bingo. Där kommer det, våldsamt och ohämmat, rent av elakt, rakt över mig. Klöser på något, somnar, kraftigt illamående efter två muggar kaffe.
Klockan 11.00. Det ringer. Jag svarar inte. När det ringer för femte gången lämnar jag sängen och rummet, men har ingenstans att fly. Svarar på sjätte försöket. Blir informerad om att det inte är någon idé att prata med mig om jag inte har något att säga.
Klockan 11.30. Återvinning, cigg.
Klockan 12.00. Tar upp det sista från tvättstugan, lämnar tillbaka nycklarna.
Klockan 13.00. På med dator och Shock Value II, monterar ben på möbeln, våttorkar allt, dammsuger.
Klockan 14.26. Tvingar i mig något att äta, bäddar sängen, duschar, återvänder till datorn, söker girigt och perverst efter den knockande känslan igen. Som om jag inte fick nog förut.
Jag strider skoningslöst mot förnuft och känsla, för att inte ringa, inte smsa, inte gå ut dit. Det här var enbart för min skull. Keep on floating.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar