Förväntan/skräck

Vaknar med ont i huvudet, ont i magen, ont i benen. Några stjärnor dansar fortfarande innanför ögonlocken. Käften smakar värre än kadaver.

Ser per automatik längs med lister och skarvar när jag stapplar upp, in i badrum, kök, dusch, garderober och lådor. Ryser lätt av efterskalv och ovisshet. Kommer på mig själv med att vara fullkomligt övertygad om att detta kommer att gå bra. Det är en livsfarlig övertygelse. Det är den som kommer att slutgiltigt fälla mig.

Efter dusch och eftertanke, kaffe och försent betalad hyra, två misslyckade försök till att nå någon per telefon och ett blogginlägg, klär jag på mig, känner efter lite djupare än vanligt och upplever stor, ärlig tacksamhet.

Igårkväll var något utav magi.
Håll fast vid det, istället.