Tjugoåtta dagar

Huvudet tungt mot kudden.
kom hit
Huvudet mot doften från bröstkorgen. Den där magiska känslan.
Plötslig störning.

Och från precis ingenstans rasar tjugoåtta dagar över mig med näbbar och klor, som en samlad, stridslysten trupp.
Tjugoåtta dagars knivskarp beslutsamhet rämnar. Rakt över mig, rakt in i magtrakten. Och det gör mer ont än vad jag förutspått.

E, A, J, F, E, I, G, N, E, V.
Lilla, lilla. Hysh, hysh.

Doften, mjukheten, värmen, försiktigheten. Leendena.
Jag känner i mina armar och händer precis, som om det var här och nu.

Det är inte sant, jag ligger och gråter igen. Och tänker
ta det här imorgon, Lisa, ta det här imorgon.

Hur fan är det möjligt?