Att vakna tyst, efter en sömnlös natt, är svårare än väntat.(du får skylla dig själv)
Att bli frisk är också svårare än väntat, när ett simpelt telefonsamtal till Vårdcentralen leder till en tid hos doktor Fresén två och en halv timme senare, som leder till våldsamma blodprov, som leder till röntgenremiss på Axessakuten, som leder tillbaka till doktor Fresén och antibiotika och morfin på flaska.
På Apoteket vill hon varna mig för att köra bil när jag dricker morfin. Jag undviker att nämna att jag inte innehar körkort.
(jag är en trafikfara ändå)
Och hon påminner om den där mamman, med krulligt hår, som vi passade barn åt, S och jag, 1999. Hon ser precis ut som hon. Fast magrare.
Morfinet rinner ner så lätt och smakar som våren 2008, i Henån. White Russians och knoppande självförtroende på Kaprifolvägen 24.
(vart tog det vägen?)
Tänk: en bröstkorg full av brinnande, imploderande smärta, igentäppta luftrör och sömnlösa nätter kan man leva oberörd med i en månads tid.
Medan enbart tanken på dig och mig, i maj, gör så vidrigt ont, att den genast måste stötas bort.
Tänk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar