onsdag 18 november 2009

Frätande

Det är som att regnet fräter sig i genom fasaden, genom fönsterrutorna och in i mig.

Jag vill inte gå ut, vill inte välja blommor, vill inte att den 27:e skall bli av. Vill inte erkänna att hon aldrig mer kommer att vakna.

Jag gjorde det, dock. Det stora, stora klippet. Jag är ganska stolt, under omständigheterna.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar