Nordpolen

Hur uttrycker man sig, när man vet så väl att allt som kommer ut, kommer att slå tillbaka mot en. Det finns ingenting jag kan säga på rätt sätt, inte om det redan är bestämt att det inte kommer att bli emottaget. Alls.

Onsdag förmiddag. Jag gjorde upp en plan för den här dagen. Ännu så länge har jag inte tappat hoppet om idag.
(ännu så länge har jag inte tappat hoppet om oss)

Men det finns en sak jag fortfarande inte prövat - det svåraste av allt. Som jag medvetet sparar ett litet tag till. För när jag även bränt den bron, det är då jag vet att det är över mellan mig och V. Ja, det är V det här handlar om. Inte Sibirien.


Om jag lyssnar på Utan Dina Andetag nu, så kommer allting att kännas lite, lite mer bittert. Såpass att jag riktigt kan gräva ner mig i det. Så får även denna dag rinna iväg, bli hopplös. Jag kräks på allt det rationella och låter den där iskalla smärtklumpen i bröstkorgen fortsätta pulsera. Det är att känna något i alla fall.

Innan jag begraver mig under idag, skall jag begrava mig under berget av disk.