Tisdagsmåndag

Det är inte nostalgi, det är mer uttråkning. Det är inte ångest, det är mer trötthet. Det är inte stress, det är mer frustration.
Det är inga egna ord, det är någon annans. Det är inte mina egna sömntimmar, det är någon annans. Ändå lider jag av sömnbrist. Det är inte ont om tid, men ändå - det är ont om tid, Lisa. Det börjar bli ont om tid.

Det finns något jag längtar efter, det är hemligt och det är nästan förbjudet. Jag kan inte ens erkänna det för mig själv. Kanske är det anledningen till ordlöshet, sömnlöshet, stress och frustration?

Jag försöker tvätta ångesten ur mina lakan och ur sörjan på jackan från i fredags. Ingen ångest rinner smutsvattnets rännil. Ingen ångest går min väg. Det tar ettusen år att torka en tjock vinterjacka i torkrummet. Ackompanjerat av urindoft från cementgolvet.

"Vi hade uteliggare här ett tag, förstår du" säger Fastighetsskötaren, "Men vi lyckades få bort dem för gott. Hoppas vi"

Men vad gör det mig till?