Klarvakenhet

Det återkommer fragment från februari och mars, jag pressar mig till mitt yttersta.
Vi bär flyttkartonger från Flatås återigen, jag pressar mig till mitt yttersta.
Det flyter helt inkonsekventa samtal över mina småtimmar, jag pressar.

Och jag orkar inte mycket mer.
Jag orkar inte många fler timmar nattetid.
Jag orkar inte mycket mer sentimentalitet.

I'm lost in the world. I'm down on my mind.
Im new in the city
and I'm down for the night.

Helt sjukligt desperat söker vi, helt sinnesrubbat intensivt är det när vi inser
det finns ingenting att hämta.
Återigen. Ännu.
Och så går ännu en natt.
Och så faller ännu en tår.
Utan att nå botten.