Omätbara äkthet

Gud, jag är så glad att jag lever.
Jag vet inte varifrån den insikten kom, men den ruskade tamejfan om mig.

Det finns en hel värld av plast utanför mitt fönster. Och det finns inget vackrare än att gå omkring i den världen och få lov att vara gjord av porslin.

Jag tror att det är solstrålarna igen.
Eller det faktum att jag just gått rakt emot min impulsiva rädsla och vänt uppochner på badrummet (igen) och det helt jävla själv. Det finns fan inget vidrigare.

Fick på köpet en helt bisarr flashback till den sjunde december, enbart av rengöringsmedlet. Det har fått en galen koppling till spindlar. Vidrigt. Men effektivt.

Snart skall jag krama om min fina S och säga du är så fantastiskt bäst!