Skapandeprocess

Det finns tid bortanför nu. Tid från bakom och tid från framför.
Vi måste lära oss sluta försöka kontrollera den tiden. Jag måste lära mig. Måste lära mig vara här och nu.

Det finns inga genvägar, säger jag. Finns inga enkla lösningar. Och jag säger det högt, rakt ut. Men jag tror inte mina ord. Jag uttalar dem på så vis, att de borde gå hem, att de borde framstå som trovärdiga.

För kanske första gången sedan dess - vadfan vet jag om det? - lyssnar jag till ord som format mig. Jag är tusen mil därifrån och jag kan verkligen känna allt det som de där orden skapade där och då. Jag kan känna något som existerade för sju år sedan, då och enbart då.

Nu är jag.
Nu.

Finns det något nu,
som vill ha
vill se
vill ta emot
mig?

Det finns inga ord i mig idag, att mäta sig med de som formade mig då.
Jag vet dem, jag känner dem. Jag hämtar dem.
Om och om igen konstaterar jag
jag äger dem inte.

Så vem vore jag?