Fragment

Det finns märken efter dig här, det finns avtryck.
Det ligger spår längs listerna, längs väggarna, längs med vägarna som jag motvilligt tvingas trampa. Dag ut och dag in.
Det finns sådant som jag slänger, det finns sådant som jag instinktivt håller fast vid. Det finns saker som jag behåller, låter ligga kvar.

Tid och energi kommer snart att, helt försiktigt, blåsa sådant åt sidan. Jag lider av amnesia, men just de där små spillrorna har en förmåga att bita sig fast.

Du finns i ljud och röster och dofter. I rörelser och i något så abstrakt som sinnesstämningen hos mig from time to time.

Jag tycker mig se dig. I allt och alla, faktiskt.

Du hemsöker mina drömmar, men det vet du inte om, det kommer du aldrig att få veta. Precis så som du aldrig kommer att få veta, allt det du gav mig, allt det du rev upp inuti mig, allt det du väckte till liv och allt det du stal när du försvann. Precis så.