Äkta rädsla vaknar. I exakt samma stund som jag vaknar, som min kropp vaknar. Den som slutat vila.
Ur gift plockar jag det jag kallar liv. Ur allt det skeva kan jag hitta rättvända bitar att pussla ihop mig med.
Jag ägnar i dag åt att fråga
var är du, som kan hålla om mig?
var är du, som skulle hålla min hand hela vägen fram?
var är du, som skulle skänka halva dig åt att skapa mig?
var är du, som lovade mig livet?
Jag ägnar i kväll åt att fråga
när vågar jag vara, utan dig?
Och jag ägnar i dag, i kväll, i går och ett oräkneligt antal dagar innan dess åt att loopa
var finns slutet?
var finns försoningen?
när vaknar vi ur sömnlösheten?
när vaknar vi ur förnekelsen?
hur lever vi våra liv?
hur hamnade vi här?
Jag ägnar dygnen åt att först försöka sova. Sedan åt att försöka vakna.
Och slutligen åt att försöka överleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar