Krymp

Om hur du stal min sömn.
Om hur du återskapade mina mardrömmar.
Om hur du återkallade all respekt och tillit.
Om hur du iskallt och djuriskt sållade dig in i ledet.

Kommer jag aldrig att kunna förklara för dig.

Om hur du lägger locket på.
Om hur du nu trasar sönder det jag konstant och allt mer desperat försöker bygga upp.
Om hur du gör dig själv till ytterligare ett monster i raden.
Om hur du mot bättre vetande släpper taget.

Får också mig att släppa.

Jag vill slå dig sönder och samman såsom du slagit mig.
Någonstans i mellanläget inser jag att det jobbet redan är utfört
av ingen mindre än dig själv.