torsdag 30 juni 2011

Misströstan


Nu räknar jag ner och målar upp mardrömsscenarion. Jag vet vad som väntar bakom krönet och jag vill inte dit, jag vill inte behöva ta varken konsekvenserna eller striden mot denna djupa sömn.

Det är så bekvämt här, i min lilla bubbla. Det är så rofyllt och vadderat. Här slipper jag tid och rum på en lagom nivå och här slipper jag efterdyningar. Här finns bara här och nu, samtidigt som allting hela tiden får lov att vara på en armlängds avstånd.

Och nu skall jag utmanas, nu skall jag testas. Nu, när jag just hittat en gyllene liten rytm att flyta fram via. Då skall min egen satans dumhet och naivitet lägga krokben för mig och det är jag, bara jag som får stå kastet i åtminstone en månad nu, innan någon form av frälsning ens har chansen att nå mig igen.

Om det inte hunnit gå åt helvete innan dess.
Håll mig i handen, någon. Detta kommer att bli så förbannat, jävla svårt.


2 kommentarer:

  1. sv: kul att du fann låten bra. Gillar som vanligt dina ord, även om det är hemskt det som står. För du är rak. Ärlig. Om resten av mänskligheten kunde vara det

    SvaraRadera
  2. Sträcklyssnat två plattor av dem och är bara helt lyrisk! Så förbannat fint.
    Och tack!

    SvaraRadera