Vaknar naken. Vaknar utan skyddsramar, utan perspektiv. Jag vaknar av en vilt skenande puls. Jag reflekterar inte över det, jag bara vaknar, reser mig, bränner natten bakom mig.
Ser ögon, blåa, gråa, gröna, röda. Ser djupt in i dem, håller kvar dem när de viker. Frågar dem tusen frågor på en och samma gång, rodnar lätt. Jag håller verkligen käften.
Känner en lätt pust av någons doft och låter mig skenheligt dras med. Utan eftertanke eller resonemang, rycks jag i bitar. Jag bara flänger efter, jag bara viker mig, ger vika, ger mig hän. Inte ett uns eftertanke. Inte ett uns rikare. Inte en millisekund visare av erfarenhet.
Jag vaknar, men jag är fan aldrig vaken. Jag är i ett vakuum.
Snart är himlen röd, glöm inte det. Snart doftar det från överallt. Snart räcker det inte med små vindpuffar, snart kommer hela jävla jorden dränkas av dofter och ögon och vakennätter. Hur vis av erfarenhet är du då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar