Aj

Vi står och skriker på varandra i en mataffär utan kunder. Personalen betraktar oss från bakom hyllorna. Osten har fel smak och skinkpaketen är för stora, mjölken har alldeles för kort bäst-före-datum och frukten är plockad i fel del av världen.

Du fräser och dina ögon skiftar långsamt från blått till svart. Din hy är askgrå och du darrar lätt. Med skeva, stapplande steg tar du dig över butiksgolvet och in mellan de trånga raderna av hyllor. Du svär över framkomligheten.

Dina ord fräter som syra igen och du ställer retoriska frågor för att lura ur mig kränkande kommentarer. Du gör mig elak och du gör mig otacksam. Du gör mig liten och svag och onåbar. Du gör mig till katastrofnatten som sabbade hela ditt liv. Du gör mig till ditt epicentrum och du gör mina ögon lika svarta som dina.

På spårvagnen sitter jag och grinar. Ur mig osar och pyser det av svart sörja. Jag hatar dig så mycket, fastän att man inte får. Jag hatar dig, jag hatar dig, jag hatar dig och därför gråter jag. Du skulle varit det enda jag otvivelaktigt kunde älskat. Och därför gråter jag.