Det är sjukt, jag vet det så väl. Det är det sjuka som är sjukt och det är det friska som är friskt. Det tycks inte spela någon roll i slutändan, för det är alltid enklare att landa i fel slutsats och bekvämt lägga sig tillrätta där. Tänka att det som är fel är rätt och det som är en omväg kan bli en genväg. Det sjuka är det friska.
Mitt där står man.
Mitt i allt det där ihopsnörade och inkonsekventa, ologiska. Man tycks ha tusen chanser, övernaturliga krafter och nio liv. Det finns en liten, liten röst som viskar om att det har man inte alls det.
Det kom något emellan. Något bra.
Det är november snart, jag antar att det är det som vill göra sig hört.
Hålla sig över ytan. Alltid hålla sig över ytan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar