Sömnlösheten

Med uppvaknandet kommer kylan. Morgonen är dimgrå och tung, kroppen likaså. Det trasiga blir plötsligt hjärtskärande tydligt och fult.

Lika ordlös som förut, tar hon sig upp på benen. Benen värker, magen värker, huvudet värker. Ögonlocken värker. Utanför fönstret går solen en ojämn fight mot höstdiset. Det finns ingen hetta kvar, det finns inget ljus. Strålarna blir vita och kalla.

Hennes hud är blekblå och sliten. I hennes ögon finns bara visionen kvar och hon når den inte med enbart händerna längre. Det tycks krävas enorma ansträngningar för att komma ner på jorden, för att kunna komma åt sig själv.

Hon ser snart inte ut genom fönstren längre. Mellan flottfläckarna skymtar hon mannen på balkongen mitt emot och hans mörka blick. Som om han ser rakt igenom hennes skitiga rutor, rakt igenom hennes kropp. Med blickarna, kommer bitterheten, kylan. Med blottandet, kommer skammen.