Om och om igen

Där är det där ljudet av kroppar och den där känslan av alla främmande människokroppar och doften av närhet; den som egentligen säger kom närmare!

Där är det säregna, det som påminner, det som viskar om då och förr och nu och kom tillbaka, livet, kom tillbaka! Det som petar mig i sidan och berättar tusen historier. Får mig nära. Som det viskar; Ät upp mig!

Och det tycks äta upp mig på ett först bra sedan dåligt vis. Sedan bra igen efter en öl eller två. Det tappar förmågan att kommunicera, men förblir så sjukt starkt. Och jag finner njutningen i att få stanna kvar i det. Knulla mig!

Det är så ytligt och så naket, så fyllt av falskhet. Jag har vetat från dag ett vad det betyder, jag har blivit proffs på att läsa det där, som sägs, som förmedlas. Jag njuter av övertag och av makt, jag njuter av att alla dessa främmande ansikten förvandlas till gröt, till massor av okunskap. De är barn och de är vuxna, de fumlar desperat och utan framgång efter öppningar och ljusglimtar. Efter det enda de tycks veta om. Närmare, närmare, kom hit!

Jag kan känna deras varje andetag och tankegång. Jag kan luta mig tillbaka i min nostalgi och känna
min kropp är min
min tanke är min
min bubbla är min
du kommer aldrig in hit
du kommer aldrig nära
du kommer aldrig in

Och jag ler mot dem.
Och jag flinar dem upp i ansiktet. De flinar och ler tillbaka. För de förstår inte, de vet inte, de ser inte.

De fortsätter sträva i det där säregna ljuset, ljudet, doften.
Mot mitt leende strävar de.

Det finns någon som väntar mig
Någon som är allt ni är
och tusen gånger till
tusen gånger till