Jag hittar tillbaka till Kanyes fantastiska, elektroniska röst. Det är som att det tar bort alla skavsår och allting som är svårt. Det är som att om han kan autotuna sig till perfektion, då kan jag autopilota mig till en perfekt harmoni. Ungefär så. Göra det bästa av det man har.
Snart skall jag ut i solen, först skall bara tvätten torka. Genom fönsterrutorna ser det ut att vara tjugo grader varmt. På termometern lyser den bittra, sjugradiga sanningen hånfullt. Jag hade velat stanna i Ao Nang. Särskilt nu, när det inte finns en chans att komma hem igen.
Åter till autopiloten, alltså. Göra det bästa utav det man har.
Om jag duschar riktigt hett, så kommer jag nog längta ut till kylan sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar