Jag vaknar inte förrän sent, sent på eftermiddagen. Jag genomlider en sådan här dag, som kommer allt mer sällan, i och för sig, men som ändå finns och som alltid slår mig lika handlöst mot marken. Igen.
Och då är det ju dags att gå och lägga sig igen.
Kom snart in i mitt liv. Kom snart med dina ögon och din doft och din lilla kropp.
Det ligger trötthet i mina ögon och det ligger sveda i min bröstkorg. Det hänger osäkerhet från mina knäskålar. Snälla, någon, ta mig ner härifrån.
Jag hade velat gå ut ur bilden. Jag hade velat försvinna mellan regndropparna igen, såsom jag kunnat en gång för länge sedan. Vi gjorde det tillsammans, vi var två då.
Jag gör allt detta för dig, jag väntar med bultande hjärta. Jag känner redan, hur du får mig att vilja vara kvar, vara här.
Jag går upp utan att vakna. Jag vaknar utan att resa mig. Jag blir förtvivlad.
Kom snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar