Kommer ihåg, lite försent, vad det var jag drömde om. Lucky Thirteen leder minnena rätt och lockar fram varje litet fragment igen.
Jag sitter sysslolös igen och kan knappt fatta det. Kan inte förstå hur det gick till. Är rent av chockad av insikten.
Jag skriver en lista över saker som måste göras. Gör det som står överst, sjunker därefter återigen ner över bordsskivan och glömmer bort hela dagen.
Fyra dygn utan unset gift. Beror på hur man räknar och vem som betalar, dock. Stunder som just nu känns det extremt meningslöst att ens försöka. Bara tanken på vad som väntar mig, håller lågan vid liv.
Det är dags att öppna fönstren nu. När fan kommer solen runda hörnet och lysa in på mig?! När är det min tur?
Det kokar och bubblar inuti mig just nu. Det här är fan inte sant, tänker jag. Det här är fan inte sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar