Hej. Välkommen!
Jag måste få grina. Det är det enda satans jävla sättet.
Titta på mig, va. Förbannat ynklig, patetisk. Helt jävla lost.
Så fördjävulens ensam som en människa överhuvudtaget kan bli.
Så tom, att det enda som finns att göra för att fördriva tid är att sova.
Så rädd för precis allting, att sova är det mest omöjliga som finns.
Hade jag varit fjorton, femton år, så hade det här varit helt jävla rätt, helt lugnt, fullkomligt på sin plats.
Nu är jag inte fjorton, femton år. Nu har jag passerat den där tiden med fucking råge. Kvar där, tusen år senare.
Titta på mig. Grina i kapp med mig och min pinsamhet. Dräm till mig, gör vad fan som helst!
Väck mig ur detta.
JAG ÄR SÅ SATANS JÄVLA RÄDD. Att komma levande ur detta är en omöjlighet just nu.
Det sitter en person i Stockholm nu.
Sitter där och sitter inuti mitt huvud. ETSAD FAST.
Välkommen!
Puh...Hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar