Tung av oro men lätt av verklighetsflykt

Hon har vin med sig och är ganska nervös när hon kommer fram och får en hård, men varm, kram. Hon har promenerat lite för fort och känner värmen stiga genom hela kroppen, kinderna blossar. Hon ser ner i marken, räknar tyst till tio, hoppas att det skall försvinna. Hon får en kram till, innan de går in.

När de druckit upp nästan allt det vita vinet, som smakade surt och bittert, blir hon röksugen. Utanför har solen hunnit sjunka nästan hela vägen ner bakom horisonten, men det är fortfarande ljust och ljumt ute. De tar sina glas och cigg och går ner genom trappuppgången.

Där ute har det börjat regna. Besvikelsen slår hårt och ganska skoningslöst. Hon vet inte ens varför. Känner sig som ett litet barn som tappat sin godispåse, men kan inte förklara känslan. De vänder i halva trappen och går in igen. Hennes sällskap plockar omsorgsfullt upp den hypotetiska godispåsen och öppnar köksfönstret på vid gavel. De lutar sig försiktigt ut och tänder varsin cigg.

Regnet strilar ner, nuddar dem inte, för det blåser inte alls. Det doftar sådär som det ska och fastän röken letar sig in i lägenheten istället för ut i nattluften, så känns det okej, tänker hon. Och det fortsätter att kännas okej, ända tills hon vänder sig om och ser på sitt sällskap och lyckas se bakom ögonlocken och skallbenet, in i hjärnan. In i själen, nästan.

Hon vet plötsligt att hon borde säga något, borde kanske dela ut en kram. Hon gör inte det. Hon luktar istället på regnet och klär av sig för att skapa någon slags distraktion. Det fungerar och hon tar ett sista bloss på ciggen, tung av oro, men lätt av verklighetsflykt.

De står där länge, i fönstret och ser ut i skymningen och känner hur svalt det börjar bli. Hon får ont i svanken, men säger ingenting. Ögonen är trötta av vinet och den sena timmen. De står där och låter spänningen mellan dem diskutera en stund. Hon letar efter stjärnor på himlen, men hittar inte en enda. Hon letar efter ord att kasta ut till någon, men tappar dem precis på tungspetsen.

När det börjar bli riktigt tungt att andas så vänder hon sig om mot honom och han kysser henne i pannan och sedan går hon.