Kylomslag

Sjunger i sitt huvud. Blundar i takt med regndropparnas nedslag mot asfalten. Räknar syrsornas sång. Känner doft, rytm, värme och kyla blandas ihop till en smetig röra av trötthet, hopp och matthet.

Hon vaknar med träningsvärk morgonen efter. Den planerade träningen läggs på is ett tag till. Med ett huvud fullt av baksmälla tar hon sig upp och iväg. Kanske, snart. Kanske, snart, är nära nu.

Minns det som igår, hur hon snubblade pladask och bara dog. Varje dag under så lång tid. Och idag är det dags att rycka upp sig. Från snubbeltrådarnas grepp.

Tack, tack.
Åh, tack.