Så sjunker solen bakom röda takåsar och varmgula tegelfasader. Hela den här staden har fått nytt liv. Har fått en ny chans. Molnen har stigit från markplan, gett mig rum att andas. Gett nya chanser.
Varje dag kan inte vara en välsignelse. Varje gryning kan inte vara ny. Varje kväll kan inte vara så fridfull som denna. Nyp mig i armen.
Det är som att vi dansar när vi pratar idag. Det är som att vi talar samma språk för första gången på så lång tid. Det är som att du har öppnat dina ögon för att se på mig. Se mina snedsteg, se mina framsteg. Se mig som den jag är och den jag vill vara för dig.
Det som jag ser i spegeln, är inbäddat i så många stormar, så många sårskorpor, så många mörka tunnlar. Det skriker runt omkring mig och jag är stressad. Men jag kan se mig själv i spegeln och titta tillbaka. Jag kan gå upp på morgonen och hitta hem om kvällen.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar