Om två

 

Jag blir ett med mina ord.
Jag blir ett med nattmörkret.

Men det slår mig först nu att jag har ett stycke gatubelysning dinglandes utanför mitt fönster.

Jag blir ett med mina formuleringar.
Jag blir ett med tillfredsställandet av mina beroenden.

Men det slår mig först nu hur mina beroenden är skapta ur formen av ett helt.
Två skal.
Mellan dem ett intet.

Utanför deras gränser, allt.