I know it well

Jag doftar av vanilj.
Ur varje por sipprar ett väldigt vackert välbehag.
Tills jag kläs av.
Tills min hudkostym blottas.
Och ingen vanilj finns kvar.

Under sex månader kunde jag inte sitta i mitt köksfönster.
Och nu frågar jag mig själv; varför får det där jävla fönstret mig att tänka på vintern?

Ögonlock så suktande efter sömn.
Ögonblick.
Och ett ögonkast åt höger för lugn.
Där finns spår för lugn att hämta hem.

Plocka åt sig och krama ömt.
Försöka skjuta det dåliga samvetet, skammen, åt sidan.

Kramp i svanken.
Kramp i fingertopparna.

Orkar du,

så orkar jag

Definiera fin för mig, är du snäll.