Om gryningen

Nu kommer natten,
med sitt mörker,
att omfamna mig, som jag väntat.

Som jag längtat.

Så kommer morgondagen.
Skiftet som jag för längesedan lärt mig hur man trollar bort.

Så väntar gryningen, så väntar förmiddagen, så väntar

vad som skall bli sista andetaget.
Sista syreupptaget.

För mig att leva på för resten av det här året.

Jag bedövar girigt.
Det är inte bara nödvändigt, det är livsuppehållande.

Det är livsuppehållande.

Med minnesbilder från gårdagen tar vi oss framåt,
når dagen.
Når morgondagen.