Om sprickorna

Jag ser dig i ögonen och du säger hej och jag säger att du är ett jävla svin, vet du om det?
Nej, det säger jag inte. Jag säger hej och jag sänker min blick och sedan beter jag mig som det där jävla svinet som du är, resten av dagen

Jag ser dig i ögonen och du låter mig inte ens innanför dörren innan du överöser mig med kramar och din parfym och pussar och hej och hej och hej och vad du är fin och jag säger du är ett jävla svin, vet du om det?
Nej, det säger jag inte. Jag säger hej och tycker du det, den här gamla trasan och sänker min blick och klär av mig i halljuset och sedan beter jag mig som det där jävla svinet som du är, resten av dagen.

Jag ser dig i ögonen och du ser precis en millimeter förbi mina, på hisschaktet och du säger absolut ingenting men du ler ditt hetsiga och påtvingade leende och dina läppar darrar och jag säger hej och medan jag väntar på ditt svar så talar jag om för dig vilket jävla svin du är.
Nej, det gör jag inte. Jag säger hej och vad gott det luktar medan jag motar mig in i ditt matosvarma kök och kramar dig fastän du aldrig kramar tillbaka.
Och så sänker jag min blick.

Och så säger jag aldrig till dig vilket jävla svin du är.

Jag ser ju dig i ögonen.
Du ser ju mig i ögonen.

Jag tänker att jag ser tusen ting, jag tänker att du har tusen och åter tusen ting serverade framför dig att se.
 

Men vad du ser lär jag aldrig få veta.
Vad det är jag ser, lär jag aldrig få veta.