söndag 10 juni 2012

Du skulle vara på väggarna





Jag smyger längs med dina lister medan du sover. Du märker ingenting.
Det vilar en tung doft över alla dina rum. Det vet du inte om.
Jag kan allting utantill, baklänges. I sömnen.
För jag går sömnlös längs med väggarna, i mörkret, mitt i mellan igår och i dag.

Du skulle vara där.
Du skulle vara på väggarna, längs listerna, mot golvet, i taket.
Du skulle bara ha varit där.

Du låg på golvet, medvetslös.

Nu ligger du på en säng som doftar av sommar, någon annan stans. Nu håller någon om dig. Nu somnar du alldeles helt på egen hand. Nu behöver du inte klinkersgolvet mot skallen för att blunda.

MEN DU SKULLE VARA HÄR.
Varför förstår du inte det?
Varför kan du inte förstå att du skulle ha varit här?

Det skulle inte ha varit så, att jag kröp längs med din välpolerade parkett, för att leta efter dig. Det skulle ha varit på tusen andra sätt, men inte så.

Jag lägger mig ner. Skallen nuddar parketten.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar