Om att bortse från nerverna

Jag har ett mellanrum.
Du borde avundas det. För du läser alla mina ord men du förstår ingenting utan tycker att fyfan vilken pretentiös jävla skit.

Såhär enkelt är det;

- - -

Det visade sig vara allt annat än enkelt,
allt annat än enkelt att sätta ord på.
SÅHÄR ÄR DET:

Jag har en kniv i handen.
Jag blundar och jag har en kniv i handen.

Den där kniven hugger allting sönder och samman när jag blundar.
Den där kniven sliter allt i tu
och jag hittar andhämtningen i det söndertrasade.
Jag klyver och jag förgör.
Jag skapar bilder av allt det där.

Jag hittar puls och syre och nervbanor.
Jag hittar hem igen.
Jag vet det är lögn.

Jag vet klockan är tusen gånger för mycket och jag vill härifrån.
Jag vet jag flyr i tanken.
Jag vet jag stannar kvar. Än en gång för mycket.

Jag vet allt det där.
Och i symbios trollar jag bort vågskålen som skiljer vetenskap från dårskap.