Om illusioner

När jag fryser sådär så att allt gör ont,
sådär så att jag inte ens kan andas.

När jag försöker och vill men inte kan sluta skaka.
När jag inte sovit på tre dygn.
När jag öppnar käften för att skrika.
Utan att minsta ljud sipprar ut.

Till dig som sa du skulle hålla om mig.
Till dig som kysste mig på nästippen och sa det där som du alltid sa.
Till dig som sa du älskar mig
Till dig som sedan sa
Du, det kunde ha varit värre

Och nu är du så grå.
Din hud så bräcklig och tunn och fläckad.
Nu har du klippt ditt hår i desperation för att dölja

du har snart inget hår kvar.


Nu trampar du ner dina golv, för du är rädd för det som finns utanför. För du har förlorat igen.
Och utanför, där trampar jag.
Runt dig, hela tiden runt dig, i väntan på att du bara skall trilla bort och falla sönder och förtvina.

Och sedan säger du
Hör av dig mera. För i helvete
släng iväg ett sms eller två
det kan väl inte vara så svårt?

Och sedan ler du. Och sedan ler jag.
Och dina ögon är gråare än vad jag minns.
Och mina är rödsprängda.