Det är majornaromantik och herr T över telefon. Det är bilder med sponsorer. Vi kan skratta åt hur man går tillväga när man är hipstrig.
Men i trappuppgången gör sig rökstanken sig påmind och vi vet alla så väl vad som väntar bakom soluppgången.
Återigen stjäl vi minnen från höst, vinter, vår 2011 att agera motgift.
Jag vill aldrig mer behöva vara svag resonerar vi innan vi hinner vakna.
Och det är så vi tänker när vi svärtar brits efter brits med mascarabittra tårar. Det är så vi representerar oss över kullerstenarna, då när tankarna på Det Nya Livet bortom Göteborg tillåtits bli allt för avlägsna.
Och så kommer vi hem, vi landar. Och vi lyckas för en halv sekund att tänka på något annat.
Något utanför drömmen av igår tog oss till gryningen av i dag och det som borde ha följt där inpå, men som helt brutalt kolliderade med minnet av igår. Hänger du med?
Föreställ dig och fråga mig.
Knuffa mig mot väggarna och sluta säg att allting kommer att bli bra
Fråga mig varifrån tårarna kommer
Fråga mig vart fan i från mitt martyrium kommer
Slå mig där det känns när det som borde kännas,
har slutat kännas
Nu. Nu är nu. Och det skall vi all jävligt noga komma ihåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar