Awkwardness

Trötta ögon, desperata nästintill. Stora som tefat, fyllda av något väldigt obehagligt. Sövande, tunga ögonlock.

Riktad mot kameralinsen söker blicken något outtalat och det är helt obetalbart att bevittna. Det är så väldigt fel och meningslöst. Det sitter ingen på andra sidan och ser tillbaka på henne, som om hon inte kan förstå det.

Stela, uppdragna axlar och andetagen på paus. Det ligger två påsar under vardera öga och hon är livrädd i smyg att de aldrig kommer att försvinna. Att hon kommer att bli en av de där kärringarna man ser på stan och i kassan på ICA, som har permanentat håret som för att skyla de permanenta svullnaderna under ögonen.

Det fattas något i hennes ansikte. Man kan inte sätta fingret på vad det är, men det är något som saknas. Kanske bottnen. Som vore hon urgröpt och helt jävla tom på innehåll. Som att de där hysteriska ögonen faktiskt inte döljer någonting alls. De ser bara sådär hopplöst tomma ut, just därför att de är det.

Så pinsamt.