Att skrika

So won't you scream at the top of your lungs.

Om man bara kunde.
Och det hade varit en frihet utan dess like att skrika sig härifrån, att ta sig precis dit där man borde vara. Enbart genom att be om det.

Det har blivit ett sätt att utjämna, att låta vardagen och all pretention ta sin plats enbart för att kunna avlösas av giftig fylla och verklighetsflykt. Med gott jävla samvete.

Ibland är det svårt att andas, även om man har det väldigt bra.
Ibland är det svårt att höra sin egen röst, för att jävla brus.

Låt oss fly för en liten stund.