Härifrån, går jag. Jag går och jag går.
Jag tar höger och jag tar vänster och jag tar höger igen, på pin kiv.
Faktum är att - och passa på att garva nu - jag ser inte mina fötter. Jag hör diskanten och basen, men ingenting däremellan.
Jag tänker att jag går från A till B och snart ser jag C, sedan kan jag sikta mot D.
Härifrån, går jag. Från A:et, baklänges, mot Ö.
Vi kan skratta tillsammans åt den blindes recitativ och fumlande försök att komma framåt, uppåt.
Vi kan väl få skratta åt hur svårt det måste vara för någon att andas under vattenytan, när man klippt bort sina gälar i tron att de aldrig var något annat än simpla lungor?
Det saknas syre. Och något mer. Något mer saknas.
Perception.
Nu applåderar vi en sista gång åt hela härligheten, visst gör vi?
Ni får ursäkta, jag måste bara slå ut några tandrader, är strax tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar