torsdag 1 december 2011

En vacker dag kommer du att fråga mig om jag överhuvudtaget känner något alls


Jag kan känna just exakt den doft som uppstår när rödvin varsamt lindar fläskfilé och paprikastrimlor samman i en gjutjärnspanna anno nittonhundraåttio.
Jag kan känna doften av nybakade, saltströdda kringlor sålda från ett gathörn, vilket jag aldrig vetat namnet på, men som jag vet finns kvar hundratusen mil härifrån.
Jag kan känna den precisa doften av hur billig dateparfym letar sig igenom glesstickad halsduk och blekgrått teddyfoder i mitten av november.
På tungspetsen kan jag känna formen av tiosiffriga nummerkombinationer som inte finns mer. Och jag kan känna jordnötsandedräkt på mils avstånd, som vore den blåst rakt i mitt ansikte.
Jag kan känna garnier och gucci och code och d:fi och wood.
Jag kan känna hur tioprocentig blossa aldrig riktigt gör sig utan den halvbrända odören från slarvigt rengjorda spisplattor.
Jag kan känna nybryggt arvid nyquist genom både mögel och sur sand.
Jag kan känna smaken av bragokex utan att ha smakat dem på över tio år.
Jag kan känna ånga efter ånga från nybakta ugnar, nybakta magar, nybakta ungdomar.
Jag kan, i min garderob, känna doften av någon eller något som aldrig ens varit där.
Och jag kan känna nyrostad hönökaka med kalles marmelad och finhyvlad ost och jag kan höra knastret från när finjusteringarna ställs in på radion från förrförra decenniets julkalender.
Jag kan känna decibel efter decibel ta plats mellan fyra väggar, väl avvägt mot en nyinköpt bäddsoffa för två. Jag kan inte känna vad som hände igår.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar