Tunn nattluft

Det var så längesen sist jag kände hjärtat slå, senaste gången jag minns var jag nog tretton år

Natten lurar och bedrar och skänker så givmilt ettusen lögner om hur världen hade kunnat se ut.
Vattnet är spegelblankt och svart och där i syns spegelbilderna från ikväll och alla kvällar innan ikväll, alla minuter innan vad som är nu.
Gatljusen bländar, trotsar mattsvart asfalt.
Över bron glider dimman in för att i all tysthet ta med sig tystnaden.
Över bron flyter vi.
Under bron blir kolsvart stillhet till upproriska vågor.
Och på andra sidan finns
puls och längtan.
Såsom det en gång var, såsom det en gång formulerades.
Över vatten och genom gruskast och via rödljus.
Minns kindben och hur ljuset kan fan falla över benstruktur och ögonkast som blir laser.
Ögonblick som blir kvar.
Dryga tjugo minuter tar det att resa från Prinsar
till Vågor.