Bruna ben och brun bröstkorg. Sönderbränd näsrot och ögon blåare än vad syntet någonsin lyckats skapa. Solbländat sabbade foton och fräknar som olovligt erövrar centimeter efter centimeter av våra kroppar.
Bilder av Nicke Nyfiken och nyansen av oliv. Bleka testar från våra kalufser som inte sett en sax på tusen år och svullna, pulserande blodådror, hastigt uppkomna från hettan som stulit vår värld för en sekund eller två.
Nakna knän och nakna nyckelben.
Nakna leenden och nakna ögonblick.
Och så rusar tid och rum och verklighetsuppfattning.
Efter den kanske längsta, mest bedövande, verklighetstrogna natten det här året, drar vi slutsatsen att
det var då.
Nu är nu.
Då var då.
Kommer inte mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar