Du är gift, och du, du tar mig härifrån. Förbjud och bjud och skåla utan hejd, du tar mig precis dit jag vill. Jag visste från början att det var du som skulle sänka mig, skulle göra mig ful och motbjudande. Jag visste varför det var rätt neka dig och jag trodde på alla teorier som baktalade dig.
Nu håller jag dig i handen, vårdar och låter dig vagga mig till sömns. Du kan förblinda och leda mig, jag släpper inte taget om dig.
Nu när det blivit så iskallt och trasig där utanför, kan du laga allting? Du kan blåsa undan frostbitna nätter och skapa värmande, roterande hålrum där man kan gömma sig och du släpper in mig. Du plockar upp mig när jag är halvvägs och ditt falska leende bär mig hela vägen hem igen.
Där är ingenting varmt och där är ingenting stilla.
Där är nätterna iskalla, där är rotationen det som skapar yrseln.
Där drar vi täckena över våra huvuden och skriker dämpat ner i våra kuddar. Du släpar oss hem när vi är halvvägs. Varje gång gör du det och varje gång bjuder vi dig att komma in. In till oss, där vi vill ha dig, på hedersplats, komma in och ta oss med dig när du går. Ta oss hela vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar