En barndom och en varm, av trygghet kokande, mammafamn.
Något som dog i mina armar.
Det obegripliga i insikten att jag hade ord att skriva ner.
Sista sommarsolen.
Tryggheten i vad vågklucket mot träbryggan betydde.
Tusen och åter tusen steg över grusgångar och asfalt från femtiotalet.
Miltal i en svettig liten SAAB längs med Västkusten.
En berlock formad av en miljontals år gammal liten mygga innefattad i bernsten.
Sista kraften utsugen av barnaben.
Jag har varje ögonblick, varje fragment, varje korn av verklighet, kvar i mina händer.
Framförallt i mina öron.
Så ömt bevarat.
Nu har hundratusentals dagar passerat.
Jag vet jag finns kvar där ändå.
Med all respekt för den stora lilla person jag var då.
Något som dog i mina armar.
Det obegripliga i insikten att jag hade ord att skriva ner.
Sista sommarsolen.
Tryggheten i vad vågklucket mot träbryggan betydde.
Tusen och åter tusen steg över grusgångar och asfalt från femtiotalet.
Miltal i en svettig liten SAAB längs med Västkusten.
En berlock formad av en miljontals år gammal liten mygga innefattad i bernsten.
Sista kraften utsugen av barnaben.
Jag har varje ögonblick, varje fragment, varje korn av verklighet, kvar i mina händer.
Framförallt i mina öron.
Så ömt bevarat.
Nu har hundratusentals dagar passerat.
Jag vet jag finns kvar där ändå.
Med all respekt för den stora lilla person jag var då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar