Syntetisk berusning når sin klimax men jag är kvar på nivå kristallklarsynthet. Skumbelysning från bedövan bäddar tvångsmässigt ner mig, men jag är kvar under strålkastarljus.
Stora gratulationer till mig, som lyckats övervinna det som ingen annan lyckats övervinna.
Precis så ont gör det, att se ett enstaka litet foto.
Precis så, när en doft omärkt sveper förbi.
Precis där, i helvetets alla kval, är jag, när
de där små
och deras kokheta kroppar
så tungt faller
mot min axel
sakta snusar
sakta somnar
sakta drömmer
sakta tar sig bortåt
och jag sitter kvar.
Kysser deras pannor, såsom jag aldrig gjort förr.
För att du fattas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar