Då kommer rädslan och tar oss. Greppar hårt, hårt. Klyver mig mitt itu. Och jag sparkar inte mer. Och jag vet bakvägen ut.
Är det tillåtet att le? Är det tillåtet att känna såhär?
Tack för dagen. Tack för samtal och dricka. Tack för sällskap och ärlighet.
Jag vet bakvägen ut.
söndag 14 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar